PLATSERNA TILL VILKA ISRAELITERNA BORTFÖRDES

De landsförvisade israeliterna togs till att börja med av assyrierna till åtskilliga områden som i Bibeln och i talmudlitteratur benämns Hala, Habor, Gosans ström, Mediens städer¹, Hara², Snöiga Bergen³, Caspii⁴, Mörkerbergen⁵, Har-Mannae⁶, Sambation⁷, Afrikey⁸ o s v. Dessa namn visar sig ofta vara antingen alternativa namn på samma ort eller annars namn på närliggande områden.
Assyriernas bortförande av de norra israeliterna beskrivs i konungaböckerna, som berättar om intagandet av Samaria och bortförandet av Israel. "Samaria" var namnet på det norra Israels huvudstad och används ibland som namn på det norra riket.

"I Hoseas nionde regeringsår intog konungen i Assyrien Samaria och förde Israel bort till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid Habor - en ström i Gosan - och i Mediens städer" (2 Kon 17:6).

Bortförandet skedde i åtskilliga etapper och innan "Samarias" (Manasses, Efraims och Sebulons) exil, hade stammarna norr därom (Dan, Aser, Isaskar och Naftali) blivit bortförda av den assyriske monarken som "förde folket bort till Assyrien" (2 Kon 15:29). Likaledes hade stammarna öster om Jordan (Ruben, Gad och halva Manasse) blivit bortförda "till Hala, Habor, Hara och Gosans ström" (1 Krön 5:26).
Den exilort som benämns "Assyrien" åsyftar den provins som bar detta namn och som omfattade större delen av Mesopotamien⁹ och sträckte sig till Zagrosbergen i öster, medan den i väster nådde fram till Svarta havets stränder. Hala, Habor, Gosans ström och många av Mediens städer var belägna inom "Assyrien" eller nära dess gränser, medan Hara var beläget mycket längre österut, på båda sidor om den nuvarande gränsen mellan Iran och Afganistan. "Hara" kallades av grekerna för Aria, Ariana och Arakosia¹⁰, Perserna kallade det för "Haraiva" och "Hare"¹¹, av mederna benämndes det "Hara"¹² och dagens lokalbefolkning kallar det också för "Hara"¹³. Det genomkorsas av Hari Rud eller "Haras flod" och inom dess område är staden Harat belägen.
Assyrierna härskade över Hara och alla de omkringliggande områdena och de lät en del av de israelitiska stammarna bosätta sig där, närmare bestämt stammarna från östra sidan om Jordan: Ruben, Gad och halva Manasse. Detta kan man sluta sig till eftersom "Hara" endast nämns i samband med dessa stammars bortförande.

"Då uppväckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lät folket föras bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam, och lät dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans ström, där de äro ännu i dag" (1 Krön 5:26).

Assyrisk kontroll över detta område bevisas av inskriptioner där assyriska monarker hävdar att de mottagit tribut från Magan och Meluhha, som var nationer (i neo-assyrisk nomenklatur) belägna antingen vid indusdeltat eller öster därom¹⁴. Hara gränsade till Baktrien och romerska och andra redogörelser förtäljde att Assyriens Semiramis (hustru till eller änka efter "Pul") hade erövrat Baktrien norr om Hara liksom delar av Indien öster därom¹⁵. Assyrierna sände ofta iväg expeditioner till berget "Bikni" vilket betyder "Lapis-Lazuli-berget" och de flesta av (om inte alla) Assyriens lapislazulier kom från Badakhshan nordost om "Hara"¹⁶. Enligt grekiska och iranska källor inplanterade assyrierna kolonier i Kabul och Gandhara öster om Hara¹⁷. I indiska nedteckningar ihågkoms också "Asurya" och deras gud "Asura" (assyrierna och deras gud "Assur"), vilka hade kolonier i Hara och Sakastan¹⁸. Assyriskt kulturellt inflytande i detta område och influenser från detta område i Assyrien, bekräftar den assyriska närvaron i området¹⁹.
Enligt lokala traditioner befolkades en gång den östra delen av Hara ("Ghor"), där Harifloden rinner upp, av ett folk som kallades för "Assakan" och "Bnei Yisral" eller Israels barn²⁰. "Assakan" förkortades till "Sak" eller "Sok", och enligt lokal muslimsk kunskap var denna term lika med namnet "Isak", Israels far²¹. En dialektal variant av "Assakan" är Afgan²² och namnen "Bnei Yisral" och "Afgan" förknippades senare med en grupp från Armenien, som bosatte sig i området efter det att de ursprungliga "Bnei Yisral" och "Afgan" hade lämnat regionen²³. Nykomlingarna flyttade slutligen ännu längre österut, till det nutida Afganistan. För inte så länge sedan upphörde de att kalla sig för "Afgan" och "Bnei Yisral", och nu sker det bara inom några få litterära kretsar²⁴. Några israelitiska och/eller judiska element kan ha absorberats i en eller två av de olika "afganska" grupperna och dessa i sin tur påverkade dem alla. Den kungliga familjen t ex hade en tradition, som sa att den härstammade från Benjamins stam²⁵. Trots detta verkar de flesta afganerna aldrig ha identifierat sig med israeliter och det verkar som om de hyser en motvilja mot blotta tanken på att göra det. De är de första att erkänna att namnen "Afgan" och "Bnei Yisral" först användes om dem av utlänningar²⁶. Dessa namns existens är emellertid ett bevis för att delar av den israelitiska nationen en gång befann sig i området, och de är uppenbarligen synomymer med historiens "Sok" eller "Sakae" (som betyder skyter) vilka var i Hara åtminstone fr o m omkring 600 f Kr²⁷ (om inte tidigare), hade förts dit av assyrierna, och hade en tradition som sa att kung Salomo av Israel en gång i tiden hade styrt dem²⁸. Från sakerna (Saka) skulle de i England invaderande anglosaxarna utgå.
Enligt indiska uppteckningar hade Hara varit befolkat av "javanaer"²⁹. "Javanaerna" var inte ett grekiskt folk, även om "Javan" betyder Grekland. Alexander den store av Makedonien hade (efter 330 f Kr) grundat grekisk-styrda riken öster om Kaspiska havet, i Baktrien och Sogdiana, och termen "javanaer" användes sålunda i indisk litteratur för att beteckna invånarna i dessa områden, inklusive grannprovinsen "Hara". "Javanaerna" var, i termens ursprungliga indiska betydelse, ett folk som förknippades med (eller ibland identifierades med) sakerna, goterna och parterna, vilka alla bodde i Hara-regionen³⁰, och alla var av hebreisk härkomst. Javanaerna var ett monoteisktiskt folk, koncentrerade till "Hara" och betraktade som förbundna med assyrierna³¹, vilket är förenligt med att de bortfördes till Hara av assyriska styrkor. Som tidigare noterat var det de israelitiska stammarna Ruben, Gad och ena hälften av Manasse - som tidigare hade bott i den del av landet Israel som var belägen öster om Jordan - som enligt Bibeln hade fått bosätta sig i HARA. Namnen på folken i Haras grannskap motsvarar namnen på de stammar och klaner som hade sänts dit. Ruben t ex representerades i Karmanien av den rubenitiska klanen Karmi (4 Mos 26:6). Karmanien gränsade till Gadrosien (av Gad) som var beläget söder om Hara. Inom Gadrosien låg Makran, uppkallat efter Makir, som hade dominerat den hälft av Manasse stam som hade bott öster om Jordan (Josua 17:1).
Förutom i Hara, som i stort endast mottog delar av tre av de bortförda stammarna (även om andra stammar senare stod att finna i närheten), fick många av de bortförda bosätta sig i norra Mesopotamien och dess grannskap, i Hala, i Habor, vid Gosans ström och i Mediens städer (2 Kon 17:6).
"Hala" identifieras i Talmud som Holwan³² (också kallat "Holman"³³) vilket låg i Zagrosbergen öster om floden Tigris. Detta var det område som i senare assyriska skrifter tillskrevs "Jasubi"³⁴ och "Jasubgalli"³⁵ som, på semitisk dialekt, betyder "Josef" och "Josef-i-Galileen". Här fanns också SAMBATAE och staden "Gomara"³⁶ samt den angränsande floden "Sabatus"³⁷. Namnet Sambat antyder sabbat, så benämningarna "Sambatae" och "Sabbatus" (syftande på nedre Zabfloden) gav upphov till legenden om floden Sambation, som slutade flyta varje sabbat och bredvid vilken de tio fölorade stammarna till viss del sades befinna sig³⁸. Historiskt var detta område en av de skytiska medelpunkterna, och staden "Gomara" låg på platsen för Sakkiz, den skytiska huvudstaden. Senare skulle skyterna flytta norrut och slå sig ner i södra Ryssland och namnen "Sambation" och "Sabbatsfloden" verkar med dem ha flyttat sig till floderna Don och Danaper³⁹ som fick dessa namn.
Öster om Holman och Sambatae fanns Sagartii, Syromedien och staden Ekbatana. Sagartii kallades av mederna och perserna för "Asakarti", och de fanns i det område som en del av stammen Isaskar enligt judisk tradition hade förts till. "Syromedien", rapporterade Ptolemaios, var den del av Medien till vilken "syrierna" hade flyttats och, i klassisk terminologi, omfattade "Syrien" det förutvarande landet Israel. "Ekbatana" kallas i Talmud för "Hamadan" (dess mer populära namn) och betraktas som en av de "Mediens städer" som israeliterna bortfördes till⁴⁰. Fastän Hamadan historiskt först var en medisk stad, så tjänade den senare som ett skytiskt centrum⁴¹, och senare efter det att skyterna hade blivit fördrivna från Mellanöstern återgick den till mederna. Andra identifierade "Mediens städer" var Karacene (Charach) i Elam, Saki (Hiski) i Sakasene⁴² (norra Armenien) och Hassaka (norr om Nisibis) och regionen Moschi⁴³ som inkluderade Iberia⁴⁴ (Georgien) i Kaukasus. Alla dessa områden blev skytiska centrer. Skyterna hade som ovan nämnts först dykt upp i Mannae (assyrisk term för Sambatae), Holman och staden Gomara.
Profeten Amos hade förutsett att de norra israeliterna skulle bli utkastade till "Harmona" (Amos 4:3). Enligt den arameiska versionen av denna vers (i "Targum Jehonatan"), sa Amos att de norra israeliternas öde var att bli utkastade till "Har-Mannae" eller Mannaebergen, vilka kort efter bortförandet blev kimmeriska och skytiska centrer.
Kimmerierna och skyterna var i själva verket ett och samma folk. Det viktiga med identifieringarna av de platser till vilka israeliterna bortfördes, är att man noterar det konstanta sambandet mellan de angivna områdena och kimmerierna, skyterna och goterna. Kimmerierna hade först dykt upp i Iberia (vars själva namn betyder "hebreernas land") och i Mannae, och skyterna steg fram ur kimmeriernas led⁴⁵. Goterna, också kända som Guti, var ihågkomna som sakernas (skyternas) och kimmeriernas följeslagare⁴⁶ och de var i huvudsak koncentrerade till två områden, varav det ena låg i Sambatae-Sagartii och det andra österut, norr om Hara, även om det gotiska folket i ett tidigare skede även verkar ha befunnit sig söder om Hara.
Den ort som kallas "Gosans ström" verkar ligga i området intill floden Ouzan, som på lokala dialekter ungefärligen uttalades "Gouzan"⁴⁷. Ptolemaios kallar denna flod för "Cyrus" och placerar staden "Gauzania" vid dess stränder. Denna stad kallas i Talmud för "Ginzak" och identifieras med Gosan⁴⁸. I denna region fanns Kadussi, som var ett med Sacae besläktat skytiskt folk, som enligt Plinius (N.H. 6:18) kallade sig för "Gaeli". Britanniens kelter kallade sig också för "GAELI", och detta namn härstammar kanske från Galileen i Israel. Senare skulle i Skytien (öster om Uralbergen) ett folk som kallades "Naftali", och härstammade från den israelitiska stammen med detta namn, dyka upp. I persiska uppteckningar kallades Naftali för "Kadassaye"⁴⁹ (d v s Kadussi) och Naftali hade varit en av de galileiska stammarna i Israel. Av detta följer att Naftalis stam, som senare dök upp i Skytien öster om Uralbergen, sålunda var identisk med Gaeli-Kadussi som dessförinnan hade varit i "Gouzan"-området sydväst om Kaspiska havet. Detta senare område var ett av dem som assyrierna hade transporterat de landsförvisade israeliterna till.
Floden Ouzan (eller "Gouzan") var en av två floder som kallades för "Gosan", rapporterade Eberhard Schrader i sin "The Cuneiform Inscriptions and the Old Testament", (London 1888, s 267). Schrader rapporterade vidare att det fanns en plats som kallades för "Halahhu" i Holman (nära "Gouzan"), vilket bekräftar Talmud-ekvationen (Kiddushin 72a, Yebamot 17) Holman - Hala, en av orterna som de landsförvisade israeliterna fördes till.
Förutom floden "Gouzan" (i Azerbajdzjan), identifieras "Gosans ström" också med en flod i området Gosan (av Ptolemaios kallat "Gauzanitus") - i närheten av floden Khaburs övre lopp. Assyriska inskriptioner har intygat israelitiska flyktingars närvaro i detta område⁵⁰. Där fanns staden Nisibis⁵¹, som betraktades som identisk med Adiabene (Hadayb), av talmudkällor identifierad som exilplatsen "Habor" (som kan uttalas "Khabor") vilket påminner om floden Khabur. Med andra ord så fanns israelitiska flyktingar både i "Gouzan-Gauzanitis"-trakten vid floden Khaburs övre lopp och i Ginzak-Gouzan-regionen längre österut vid floden Ouzans stränder. Båda områdena kan enligt Talmud betraktas som de bibliska exilorterna, även om källorna är oense om vilken plats som är vilken. För denna redogörelsen räcker det att veta att israeliter fanns i båda områdena och dessutom att båda regionerna blev medelpunkter för kimmerisk, skytisk och gotisk aktivitet. Kimmerierna iscensatte från Gauzanitis⁵² tillsammans med "Subartu" (efter att ha gjort uppror) attacker mot Assyrien⁵³. "Subartu" var en assyrisk term för "syrier"⁵⁴. Det hebreiska och semitiska ordet för "syrier" var emellertid vanligtvis "Arami" och denna term användes om israeliter⁵⁵ och om Judas folk⁵⁶ liksom om andra från det "syriska" området. Plinius sa (N.H. 6:19) att perserna hade kallat skyterna för "Sacae" efter den stam som fanns närmast dem, men deras ursprungliga namn, sa han, hade varit "ARAMI" - och detta kan ses som en bekräftelse av deras israelitiska ursprung.

^{¹2 Kon 17:6.
²1 Krön 5:26.
³Talmud
Sanhedrin 94a.
⁴Talmud Kiddushin 72a, "Ginzak" (Radbaz), Esra 8:17
"Kasifja".
⁵4 Mos Rabah (Midrash) 16:15.
⁶Amos 4:3 -
Targum Yehonathan.
⁷4 Mos Rabah 16:15.
⁸Talmud
Sanhedrin 94a.
⁹Strabo 16:1:1 "Aturia"
-Assyrien.
¹⁰Ptolemaios.
¹¹Darmester s
5.
¹²Drummond s 299.
¹³Le Strange s
212.
¹⁴Strange s 43, Elat s 123.
¹⁵Diodorus Siculus
11:6. Rawlinson (om Herodotus) vol 4, Essay 1, s 128.
¹⁶Herman s
21, Frye s 69.
¹⁷Holdich s 126, de Gobineau vol 1, s
128.
¹⁸Brunnhofer (1889) s 125 om Rigveda vii:96:1, Bhargava s
2.
¹⁹Rostovsteff-3 s 129, Holdich s 53, Godbey s
320.
²⁰Bellew s 197.
²¹Bellew s
128.
²²McCrindle s 156.
²³Bellew s
197.
²⁴Encyclopedia of Islam s 28 ff, vol 1,
"Afganistan".
²⁵Encyclopedia of Islam s 28 ff, vol 1,
"Afganistan", Bellew s 197 ff.
²⁶Bellew s 197 ff, Fletcher s
11.
²⁷McGovern.
²⁸Gnolli.
²⁹Sarkar s
22 ff.
³⁰Sarkar s 22 ff., Lozinski-2.
³¹Sarkar s 22
ff.
³²Strabo 16:11, Talmud Kiddushin 72b.
³³Levine s
108.
³⁴Levine s 108.
³⁵Luckenbill-2 kap 4, kol 1, s
66.
³⁶Ptolemaios
karta.
³⁷Xenofon.
³⁸Encyclopedia Judaica,
"Sambation".
³⁹Jewish Encyclopedia, "Chazars"; Schultze, W
"Samstag", s 379 n 1 Sambation - Tanais (Don).
⁴⁰Kiddushin
72b.
⁴¹Encyclopedia Britannica (1955) "Assyria &
Babylon".
⁴²Chasdoi s 8 ff.
⁴³Neubauer "Ten
Tribes".
⁴⁴Strabo 11.2.8.
⁴⁵CAH-3 s 183. CHI vol 2 s
97.
⁴⁶Jung s 7, Dandamayeb s 127.
⁴⁷Chasdoi s 8 ff;
Schrader, Eberhard "The Cuneiform Inscriptions and the Old Testament", London
1888, s 267.
⁴⁸Talmud Babli, Kiddushin s
72a-Radbaz.
⁴⁹Altheim, "G.D.H.", vol 2, s 10
ff.
⁵⁰Encyclopedia Judaica, "Exile.
Assyrian".
⁵¹Kiddushin 72a.
⁵²St Langdon i
Zeitschrift s 214 ff.
⁵³Dandamayeb s 101.
⁵⁴St
Langdon i Zeitschrift s 214 ff. "Guti and Subartu".
⁵⁵Kaplan om 5
Mos 26:5.
⁵⁶Olmstead s 245: Judiska legosoldater som tjänstgjorde
i Egypten i persisk tjänst kallades för "ARAMI".}

Tillbaka