DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN

Enligt konventionell historia befolkades de brittiska öarna, Gallien (Frankrike och Belgien) och Nordvästeuropas kusttrakter fordomdags av folk med keltisk kultur. Ett dominerande element bland kelterna var galaterna till vilka Danmarks Cymbri, Storbritanniens Cimry och kaledonier och Galliens galler räknades. Galaterna tillskrevs kimmeriskt ursprung av klassiska författare¹ vilket bekräftas av arkeologiska fynd och andra källor. Kimmerierna hade först dykt upp i utkanterna av det assyriska imperiet kort efter det att majoriteten av de norra israeliterna hade landsförvisats, och alla områden där kimmerierna först dök upp var områden till vilka israeliter hade transporterats. Kimmerierna flyttade från Mellanöstern västerut där de sammansmälte med och omformade den keltiska civilisationen vilken de kom att dominera.
I perioden 50 f Kr till 450 e Kr översvämmades den kimmerisk- galatiska sfären av en mängd nykomlingar, såsom danerna, vandalerna, goterna, sveberna, anglerna, jutarna och frankerna. Alla dessa folk var besläktade med varandra och de hade också gemensamma förfäder med de galater som de erövrade.
Dessa folk hade, via Tyskland och Skandinavien, kommit från områden längre österut, från "Skytien" som omfattade Ryssland, Sibirien och även vad som nu är norra Kina. Innan dessa folk befann sig i "Skytien", hade de uppehållit sig i utkanterna av det assyriska imperiet, i norra Mesopotamien, Kaukasus och Zagros bergsområden och i östra Iran. De hade dessförinnan blivit massdeporterade från ISRAELS LAND. I Israel hade de varit en del av den tolvstammade nationen, med varje stam indelad i mindre släkter och sub-klaner. Den av assyrierna genomförda omflyttningen av dessa "israeliter" åtföljdes av viss uppsplittring och kringspridning av stammar. Icke desto mindre bevarades tillräckligt mycket av de ursprungliga organisatoriska mönstren för att möjliggöra en nutida identifiering av historiska grupper inom exilområdena med israelitiska enheter och en spårning av deras fortsatta förflyttningar.
De identifierbara från israeliterna härstammande folkens öde var att komma fram till och bosätta sig i nordvästra Europa, där också, samma stam- och klanekvationer är möjliga. Hur stor andel de från Israel härstammande exakt utgör i de länder där dessa grupper bosatte sig är osäkert men den verkar inte vara försumbar. I alla händelser, hur det än må vara med var Israels barn annars kanske eller kanske inte är, så migrerade den överväldigande majoriteten av Israels tio förlorade stammar till de ovan nämnda områdena, vilket följande fakta visar.

^{¹Se Plutarchs kommentarer om Marius.}

Tillbaka