NÅGRA VÄSTEUROPEISKA STAMMARS SKYTISKA (OCH ISRAELITISKA) IDENTITETER

Kimmerierna, skyterna och Guti (goter) uppträdde för första gången (om man skall gå efter historiska källor) i Mellanöstern i utkanterna av det assyriska imperiet. Från de områden i Mellanöstern till vilka Israels tio stammar hade bortförts gick skyterna in i Skytien, d v s i stort sett det område som en gång i tiden var känt som Sovjetunionen. De skytiska folken skulle under perioden mellan 300 f Kr och 600 e Kr försvinna från Skytien. Just som skyterna lämnade Skytien började nya folk, som till stor del passerade genom Skandinavien, Pannonien (Ungern) och Tyskland, uppträda i väster. Dessa nya folk (kända som "barbarer") bar ofta samma eller liknande namn som de folk som hade lämnat Skytien¹, deras konst var mycket lik eller t o m identisk med Skytiens², de hade liknande "shamanistiska" skytiska trosföreställningar och seder³, de bar likadana vapen⁴, kämpade med samma taktik, hade ofta traditioner som sa att de kom från Skytien⁵ och såg ut på samma sätt fysiskt.
Alla ovan nämnda likheter erkänns och diskuteras av moderna akademiker som emellertid tenderar att anta att "barbarerna" kom från Skandinavien och TYSKLAND och helt enkelt absorberade "skytiska" influencer genom en process av kulturell osmos och även att några skytiska eller sarmatiska grupper hade upptagits i de annars väsentligen "europeiska" barbariska massorna⁶. Den mest seriösa förklaringen till denna missuppfattning är tydligen att den härrör från ideologiska, lingvistiska och andra källor vilka icke desto mindre verkar vederlägga största delen av de fakta som finns i målet. Detta till trots har några av de allra senaste studierna i Storbritannien såväl kulturellt som etniskt börjat så allvarliga tvivel angående de anglosaxiska erövrarnas samband med "Tyskland".
År 700 f Kr var Tyskland praktiskt taget obebott⁷. Senare bosatte sig några få isolerade folk i Tyskland, men dessa går arkeologiskt och lingvistiskt inte att skilja från sina keltiska, trakiska eller illyriska grannar⁸. Skandinavien hade under ett skede uppburit en rik och avancerad bronsålderscivilisation som p g a invasioner och klimatförändringar, praktiskt taget försvann så att regionen i stort sett lämnades övergiven fram till ungefär 100 f Kr⁹, då den åter, som beskrivits, befolkades av folk från Skytien. Hur som helst så kunde varken Skandinavien eller Tyskland på den tiden ha försörjt de människomassor som kom till Västeuropa efter ca 200 f Kr. Ej heller finns det i historien några mellanliggande skeden av betydelse, som visar att någon kulturell osmos från Skytien skulle ha ägt rum. De barbariska nationerna (såsom frankerna, anglosaxarna, danerna, vandalerna, goterna, alemanerna, alanerna, vikingarna o s v) ägde redan sina "skytiska" karaktärsdrag då de först uppenbarade sig.
Romarna som stötte på "barbarerna" vid sina gränser och kämpade mot dem samtidigt som de gjorde bruk av dem som soldater i sina armeer, skrev om dem och hade väsentligen korrekta föreställningar om deras ursprung. De betraktade goterna såsom varande väsentligen skyter och skyterna hade enligt dem under olika namn blivit de barbariska nationer¹⁰, som tryckte på vid de romerska gränserna vilka de i geografisk mening ofta nådde via Tyskland (Germanien).
Lingvistiskt är det nu allmänt accepterat att de barbariska "germanerna" från början inte talade indoeuropeiska språk även om de vid något skede kom att lära sig det "dåligt" i lingvistisk mening¹¹. I Tyskland erövrade de och/eller införlivade indoeuropeiska "infödingar" med vilka de verkar ha förbjudit blandäktenskap¹² även om de påverkade varandra lingvistiskt och kulturellt. Efter det att de skytiska barbarerna hade evakuerat "Tyskland", och begett sig till Frankrike, Holland, Britannien, Schweitz och annorstädes gjorde de infödda "tyskarna" åter sig gällande och deltog i den våldsamma "germaniseringen" av de horder av slaver och andra folk som hade dragit in i Tyskland under 500-talet e Kr för att fylla det vakuum som de evakuerande skytiska israeliterna lämnade.
När det gäller Britanniens erövrare som efter 400 e Kr leddes av angler, jutar och saxare, verkar parallellism mellan den anglosaxiska kulturen och den skytiska vara allmänt accepterad, även om varje förklaring av dess ursprung kommer att förbli kontroversiell. Å andra sidan har nya arkeologiska och relaterade omvärderingar av Britanniens erövrare under perioden för de anglosaxiska invasionerna avslöjat väldigt lite av samband med tysk kultur, vilket har lett till att en del moderna auktoriteter t o m har börjat tvivla på att de kom från Tyskland¹³! Den korrekta lösningen verkar emellertid vara att de huvudsakligen utgick från Skytien och passerade genom Skandinavien och/eller Tyskland utan att uppehålla sig där särskilt länge eller åtminstone utan allvarlig kontakt med "infödingarna" innan de fortsatte till Britannien.
De skytisk-gotiska nationerna hade utgått från Skytien, och i östra Skytien, åtminstone i civilisationen öster om Kaspiska havet varifrån sakerna (anglosaxarna) verkar ha utgått, talades arameiska¹⁴. Arameiska är nära besläktat med hebreiska och några av de israelitiska stammarna verkar ha talat arameiska, medan andra nyttjade en typ av hebreiska som var påverkad av arameiska, eller arameiska som var påverkad av hebreiska. Arameiska var ett av de officiella språken i det assyriska imperiet. Det gamla anglosaxiska engelska språket är en sammansatt dialekt som innehåller många hebreiska ord. Lingvistiskt kan de västra barbarerna ursprungligen ha talat hebreiska eller en besläktad semitisk dialekt. Det finns ingenting som hindrar en sådan möjlighet eftersom historien visar att nya språk ibland lärs in under det att gamla glöms bort. Normanderna t ex kom från Skandinavien och bosatte sig en-masse i Normandi, Frankrike, men inom två generationer hade de glömt sitt modersmål så att de bara kunde franska!
Sålunda blev israeliterna kimmerier, skyter och goter, och dessa blev Västeuropas barbarer¹⁵. Ytterligare bevis finns som bekräftar dessa slutsatser, däribland de migrerande gruppernas bibehållna israelitiska stam- och klannamn och det fortsatta, eller förnyade användandet av traditionella israelitiska stamsymboler bland moderna nationer inom vilka det i samtliga fall existerar en definitiv närvaro av just den stam som dessa traditionella symboler tillhör!

^{¹Detta verk, särskilt kommentarer till Ptolemaios
kartor.
²Wilson s 140, Rostovzeff, böcker om juvelhistoria, om
anglosaxisk konst o s
v.
³Wolfram.
⁴Lozinski.
⁵Borchardt.
⁶Wolfram.
⁷CAH
vol 2, s 37.
⁸Diesner.
⁹Lauring, s
101.
¹⁰Wolfram, s 11.
¹¹A. Meillet, Paris, s
40-41.
¹²Chadwick s 92-93.
¹³"...Martin Richards, en
molekylärbiolog i Oxford som vill veta varifrån anglosaxarna kom. De uppträdde i
Britannien omkring det femte århundradet och vedertagen lärdom brukade vara att
de var germanska stammar som invaderade England. Nuförtiden ser många arkeologer
föga bevis för en invasion från Tyskland och föga påverkan från tysk kultur".
Jeremy Cherfas i "Research News, Ancient DNA: Still Busy After Death",
Science vol 25, 20 september 1991, s
1355.
¹⁴Lozinski.
¹⁵En del av bevisen som förbinder
skyterna och co med Israel består av korrelering av legender om specifika
israelitiska stammars vistelseorter och skytiska stamnamn. Samma typ av bevis
används för att fastställa samband mellan västeuropeiska grupper och både
Skytien och Israel med tonvikten lagd på användning av Ptolemaios kartor. De
relevanta bevisen presenteras i del två av denna bok.}

Tillbaka