NAFTALITERNA BEFOLKAR NORGE

Medan de fortfarande bodde i Israels land hade stammarna Ruben, Gad och Manasse (från vilka flertalet av de gotiska nationerna uppkom) som bodde öster om Jordan i väster gränsat mot DAN och Naftali. NAFTALI skulle åter komma att framträda under sitt gamla namn i form av Skytiens "naftaliter" (ibland felaktigt kallade "EPHTALI") vilka av kineserna beskrevs såsom varande av gotisk börd. Naftaliterna var också kända som Abdali, Ye-da, Ye-ta, Ephta, Hua, Huones, vita hunner, Thyssagetae, små goter samt även under andra namn. En del av de ovan angivna namnen var i själva verket namn på underlydande folk¹, med vilka naftaliterna blev sammanblandade, och vissa av dem var namn på folk som hade tagit med naftaliterna förbundna områden i besittning² kort efter det att naftaliterna hade lämnat ifrågavarande områden. Sådan sammanblandning är ofta förekommande i centralasiatisk historieskrivning. Naftaliterna identifieras också ofta (felaktigt) med kidariterna³, som var ett centralasiatiskt folk, av delvis arabiskt ursprung, som assyrierna hade bortfört.
Den grupp som av kineserna identifierades med naftaliterna verkat ha varit densamma som "Lilla-Guti"-gruppen⁴ ("Guti" och "got" är olika former av samma namn) såsom skilda från de "stora goterna", d v s Massagetae. "Liten got" kunde på liknande sätt (har det hävdats) ha blivit "Thyssagetae"⁵, och Thyssagetae placerades av Herodotus⁶ i det nordliga Skytiens Uralregion (nuvarande nordöstra Ryssland), som grannar till Iyrcae. Folket IYRCAE (ibland benämnda "Turcae") blev även de förfäder till en del av skandinaverna och Finlands finnar. Rörande området öster om det område där Iyrcae och Thyssagetae bodde fanns en tradition som långt senare nedtecknades av kartografen Ortellius⁷. Denna tradition handlade om DANORUM och Naphthalitum (d v s daniter och naftaliter), som enligt Ortellius var identiska med de vita hunnerna, vilka av den bysantinske historikern Procopius hade beskrivits såsom varande helt olika de egentliga hunnerna. "Vita hunner" är ett annat namn för naftaliter. Öster om naftaliterna och daniterna, approximativt i samma område som Serica på Ptolemaios karta, placerade Ortellius andra medlemmar av de förlorade stammarna. Dessa andra hebréiska stammar, sade Ortellius, kallades "GAUTHAR". "GAUTH" är en erkänd form av namnet "Got". Ortellius "GAUTHAR" motsvarar kinesiska uppteckningars Yue-chi-goter och Ptolemaios Massagetae öster därom. En del samtida romerska krönikörer identifierade de västliga goterna med österns Massagetae⁸. Nära Massagetae, inte långt från Badakhshan och Tibet (där enligt kinesiska uppteckningar en del av de små goterna hade varit) bevarades i lokala legender den tidigare närvaron av de israelitiska stammarna Naftali, Dan, Sebulon och Aser.
Ett samband baserat på bruket av trepanation (och andra faktorer) har (av Franz Altheim⁹) föreslagits mellan naftaliterna och ett folk som var kända som "siginer" eller "Sigynnae".
Strabo placerade siginerna öster om Kaspiska havet och beskrev deras bruk av snabba, raggiga hästar¹⁰. I väster hade de alanerna som grannar. Herodotus¹¹ beskrev samma folk (som han kallade Sigynnae) och placerade dem i Europa norr om Donau. Han nämner samma raggiga hästtyp. Siginerna verkar ha varit kringspridda över stora områden i likhet med alanerna. Herodotys sa att deras klädedräkt var likadan som medernas och att de påstod sig var mediska kolonisatörer. De bortförda israeliterna hade blivit förda till "Mediens städer" (2 Kon 17:6).
Arkeologiska samband¹² antyder att siginerna var besläktade med Sequani i den östra delen av centrala Gallien och väster om folket Helvetti i Schweitz. Bland de nordliga belgierna nämner Caesar¹³ stammen Segni vilken även den på något sätt kan ha varit besläktad. I överensstämmelse med detta sa Snorre att SIGI (jfr Segni, Sigin o s v), son till Oden, erhöll ett rike i Frankrike, vilket kanske avsåg en vandalgrupp som invaderade Frankrike.
Kinesiska källor¹⁴ antyder att en del av Naftali fanns i Serica (i det fjärran östra Skytien) och dessa kan möjligen vara identiska med de SIZYGER (Sigini) som Ptolemaios omnämnde i samband med Damnae (från Dan), Chatae Scythae och Achassa.
"CHATAE SCYTHAE" och "ACHASSA" i Serica påminner om termerna CHATTI och HESSE som användes om grupper i västra Europa. I Europa ansågs "CHATTI" och "HESSE" vara olika versioner av samma folknamn och ett samband med Dans Husim har antytts: Det bör kommas ihåg att Dan och Naftali var bröder som båda var söner till Israel och hans konkubin Bila och att de två bröderna vanligtvis marscherade tillsammans. I England utgjorde sycgerna¹⁵ en saxisk grupp som slog sig ner i Essex. De anglosaxiska folken hade utgått från olika skytiska områden, inklusive Serica, och det verkar ha funnits ett samband mellan SIZYGERNA, SYCGERNA och SIGINERNA å ena sidan och de naftalitiska hunnerna å den andra.
Kinesernas uppteckningar utvisar att de naftaliter som hade befunnit sig norr om Kina förflyttade sig västerut före 450 e Kr. De visar också att dessa naftaliter tidigare hade uppehållit sig norr om Altaibergen och att de tillhörde massageterna¹⁶ samt att de var blåögda och ljushåriga. En del av dem hade senare rört sig österut i riktning mot kinesiska muren där folket Juan-Juan (avarer? hunner?¹⁷) gjorde dem till undersåtar så att de fick göra uppror och även de lämna området för att dra mot väster. En naftalitisk återstod på 100000 man eller 100000¹⁸ tjänstgörande soldater (krönikan är oklar) erövrade Baktrien och upprättade ett imperium med gränser mot Persien, Indien och Kina. De hade därmed gjort sig till herrar över hyonerna¹⁹ och kidariterna, och i senare historia verkar förvirring råda om vilken som var vilken av de tre grupperna. Ett folk som kallades "Neptali" eller "Eptali" etablerade sig i alla fall i Herat (Haras huvudstad). De erövrade Gandhara vid Indus år 465 e Kr, och vid 500 e Kr hade de gjort sig till herrar över centrala och norra Indien, varifrån de senare blev fördrivna. År 542 återupprättade de sig delvis i Kashmir, och en del av deras ättlingar tros finnas bland Rajput- klanerna (krigarklaner) i Rajputana (Indien) och även i Kafirstan (Afghanistan) och bland Punjabs jater i Indien. År 490 e Kr²⁰ hade de eller deras bundsförvanter besegrat Gaogufolket (uigurer? khazarer?) i nordvästra Mongoliet varefter de ej längre syns till i den regionen. En del tror att de uppgick i den khazariska federationen²¹. Under alla omständigheter så hade huvuddelen av Naftali stam tidigare, före 450 e Kr, börjat vandra västerut och de hade så försvunnit från det skytiska området.
Härmed föreslås att dessa ursprungliga och tidigare NAFTALITER som utgjorde huvuddelen av den naftalitiska nationen och som begav sig västerut och därefter inte syntes till i Skytien begav sig till Skandinavien och där blev identifierade med vikingarna, särskilt i NORGE: Skandinavien mottog på 500- och 600-talen invandrande nybyggare som kom österifrån²². Detta skedde kort efter det att huvuddelen av naftaliterna hade begett sig av västerut. I Norge pågick under denna period snabb skogsavverkning och nybyggnation²³. Undersökning av gravplatser²⁴ har avslöjat att nykomlingarnas i medeltal var längre än de tidigare invånarna, även om de kulturellt kanske inte var så olika. I Skytien hade naftaliter och daniter från Dan observerats tillsammans och i överensstämmelse med detta mottog även Danmark en storskalig immigration, vid ungefär samma tid, av folk som alltid hade betraktat sig själva som DANER, ättlingar till "DAN den Store"²⁵, d v s DAN, Israels son. I Skandinavien är under denna era av nya bosättningar²⁶ rikedomen i kvantitet och kvalitet av järnprodukter slående, i synnerhet vid en jämförelse med kända förhållanden hos de samtida frankerna och andra i söder. Serica²⁷, som naftaliterna hade lämnat hade varit världsberömt för sina mineraltillgångar och sitt järn. Metallhantering i den östra skytiska regionen förknippades med de härskande klasserna och Skytiens erövrade Sacae-folk, såsom naftaliterna och khazarerna innan dessa förflyttade sig västerut. Metallbearbetning i östra Skytien och i Serica har tillskrivits klaner som härletts från eller på något sätt ansetts vara förbundna med Saka eller goter²⁸ med shamanistiska drag påminnande om med Oden förknippade sedvänjor. Sådana namn på tillverkade föremål såsom "Salomos svärd"²⁹ och andra faktorer³⁰ låter ana sådana judaiserande tendenser som tros ha funnits hos naftaliterna och som nådde sin logiska följd i och med omvändelsen av khazarerna med vilka nephtaliterna var besläktade. Den metallurgiska aktiviteten i Serica och östra Sibirien verkar ha upphört ganska snabbt och detta upphörande kan direkt sättas i samband med naftaliternas uttåg. Man kan notera att denna aktivitet nästan utan avbrott fortsätter i Skandinavien där legender om Oden och Tor återigen upprepar existensen av släkt och ägor i öster, i "turkarnas" land. Dessa turkar har identifierats som Iyrcae-folket, grannar till Thysagetae och Naftali. Skandinavisk legend bevarade traditionen om att skandinavernas förfäder hade fördrivits från "Yda" i östra Skytien och "Yda" var ett av de namn som naftaliterna hade varit kända under och det hade också varit namnet på ett område inom vilket de hade bosatt sig.
Skandinaviens konststil hade alltid varit lik Skytiens, särskilt "Sarmatiens" öster om Kaspiska havet, men under den nya bosättningseran är intrycket man får att den "sarmatiska"³¹ typen av juveler fortsättningsvis kom att produceras i Skandinavien som om det var en lokal kulturell utveckling. Samtidigt hade denna stil försvunnit från de sarmatiska områdena. Den "sarmatiska" stilen hade uppkommit och utvecklats dynamiskt tack vare Sakae-folket eller Yuechi-Goti (av Rostovtzieff kallade "tokharier"³²) vilka naftaliterna tillhörde. Denna stils migration åtföljdes logiskt av dess upphovsmäns förflyttning.
Befolkningsinflödet verkar ha varit kontinuerligt och vid 700 e Kr verkar Skandinavien ha blivit överbefolkat. Följaktligen påbörjade Sveriges, Norges och Danmarks vilda "vikingar" sina utrikes expeditioner vilket ledde till upprättande av bosättningar på Irland, i England, Skottland, Frankrike och andra länder.
Naftalis söner var (1 Mos 46:24): Jaseel, Guni, Jeser och Sillem. Jaseel kanske fick Själland uppkallat efter sig. Kulturellt stod det danska Själland i förbindelse med Zeeland i Holland fram till första århundradet f Kr, varefter tyngdpunkten i kontakterna försköts till det vandaliska Silingiområdet i Schlesien³³. På Själland finns orterna Silund och Selund och dessa ortnamn är besläktade med vandal-silingi-namnen i Schlesien och det är inte uteslutet att de härrör från Sillem, Naftalis son. Schlesiska hövdingagravar³⁴ från 200-talet e Kr avslöjar keramik som liknar sådan som hittats på Själland, Fyn och i Vendsyssel (norra Jylland) och i södra Norge. Guni, Naftalis son, kanske gav upphov till Gugerni i det bataviska Holland och Egan i Danmark. Jeser förbinds med Danmarks Vraesan från ön Fyn. Vraesi-folket tros ha migrerat en-masse till Britannien³⁵. Naftalis symbol var "en snabb hind" och en hjort användes som kunglig symbol av Skandinaviska kungar³⁶.
Den israelitiska stammen Naftali blev därför nephtali-hunner (eller "hephtaliter" som de också kallades) som tillsammans med Dani en gång befann sig i östra Skytien. Från östra Skytien migrerade naftaliterna till Norge och danerna till Danmark. Detta bevisades genom skandinavisk tradition, härledning av namn, demografiska överväganden och genom arkeologiska fynd. Naftalis söner var Jaseel, Guni, Jeser och Sillem och dessa namn påminner om skandinaviska orter och etniska namn såsom Själland, Egan, Vraesan och Sillund.

^{¹Altheim, "GDH" vol I, kap 2.
²Altheim, "GDH" vol
I, kap 2.
³Altheim, "GDH" vol I, kap 2.
⁴Altheim,
"GDH" vol I, kap 2.
⁵Rawlinson vol 3, s 214, n
4.
⁶Herodotus.
⁷Ortellius. Karta över
Tartaria.
⁸Wolfram.
⁹Altheim., "GDH" vol I s 54
ff.
¹⁰Strabo.
¹¹Herodotus
5:9.
¹²Encyc. Brit. 1955 "Archeology. Iron Age", citat av J.L.
Myres även Ed. Meyer "Geschichte des Altums", vol I, s
891.
¹³Caesar, "The Gallic Wars" 6:31.
¹⁴McGovern s
486 ff.
¹⁵Moncrieff s
124.
¹⁶McGovern.
¹⁷McGovern s
405.
¹⁸McGovern s 405.
¹⁹Altheim "GDH" vol I, s
34.
²⁰McGovern s 465.
²¹Altheim "GDH" vol I, s
86.
²²Derby s 26.
²³Derby s
26.
²⁴Derby s 26.
²⁵Saxo
Grammaticus.
²⁶Derby s 26.
²⁷Lozinski s 33
ff.
²⁸de Rougemont s 32 ff.
²⁹Altheim, "GDH" vol II,
s 91.
³⁰Godbey s 382.
³¹Rost.-4 s
104.
³²Rost.-4 s 104.
³³Starcke s 80
ff.
³⁴Starcke s 80 ff.
³⁵Malone s 211 Wrosnan:
Vraeson, Wrsy.
³⁶Kronhjorten verkar också ha varit ett
favoritmotiv bland feniciska och israelitiska hantverkare.}

Tillbaka