SKYTER OCH GOTER
Israeliterna hade på de platser till vilka de
bortfördes (med eller utan sammansmältning med andra grupper) gett upphov till
de kimmeriska, skytiska och gotiska nationerna. Kimmerierna tvingades ut ur
Anatolien och gick, via Bosporen, in i Balkan varifrån de fortsatte mot norra
och västra Europa. En del av den kimmeriska hopen hade bestått av grupper från
de gutiska och sakiska folken och dessa två komponenter separerade sig från
kimmerierna och stannade kvar i Balkan under en tid, i historien kända som
geter och daker1. Geterna och dakerna var ryktbara för
sin rättskänsla och sin monoteism. Också de tvingades norrut och Ptolemaios
rapporterade att de fanns i Skandinavien under namnen "Gutae" och "Daucae".
Engelsk tradition2 sa att geterna och dakerna hade deltagit i den
anglosaxiskt ledda erövringen av England. Geterna hade betraktats som en del av
den gotiska3 nationen, av vilken större delen hade fortsatt med att
vara förbundna med skyterna. Till skillnad från kimmerierna, hade de flesta
skyterna stannat kvar i Mellanöstern och övermannat det assyriska imperiet men
efteråt förlorat makten till meder, babylonier och perser. Följaktligen drevs
även skyterna norrut. På 500- och 400-talen f Kr nådde skytiska skaror fram till
västra Europa där de blandade sig med kimmerierna för att skapa keltisk och
galatisk civilisation. Majoriteten av skyterna bosatte sig emellertid först i
"SKYTIEN" som kunde sägas omfatta hela det norra eurasiska området från den
kinesiska gränsen till Tysklands gränsområde och även längre bort. Skytiens
skyter går kulturellt att uppdela i de västra (d v s väster om floderna Ural och
Volga) kungliga skyterna (Basiloi), ALANERNA och Alazonerna. Dessa drevs längre
västerut av sarmaterna som attackerade dem från öster. På 500- och 400-talen f
Kr gick de in i Balkan (sydöstra Europa) men ytterligare sarmatiskt och annat
tryck fick dem att röra sig i nordlig riktning. På 300- och 100-talen f Kr gick
de kungliga skyterna via Polen in i Skandivavien som till deras ära
ursprungligen kallades "Skathanavia"4 eller "Skatenauge"5
["Skat" betyder skyt]. Skandinavisk mytologi, konststilar och religion
minner alla om det skytiska6 ursprunget.
Goterna (också kända som
"Gudo" och "Guti") hade i själva verket i stor utsträckning förblivit förbundna
med skyterna med vilka de ofta identifierade sig. De guter eller goter som inte
blev kända som geter i Balkan kom att återfinnas som gotoner7 vid
östersjökusten, som "Guti" öster om Ural och som GOTER längs Svarta havets norra
kust. I öster hänvisade historisk litteratur ofta till guterna som
"Yueh-chi"8 eller som "Massagetae". Guterna och sakerna och
besläktade grupper dominerade ett område som sträckte sig fram till, och under
en tid in i, Kina. Kineserna9 beskrev dem som grönögda och rödhåriga,
vilket bekräftas av väggmålningar10 och mumifierade11
kroppar. Dessa fynd visar i stort sett ett blåögt folk med blont hår även om
många mörkare typer också var närvarande. Goterna bosatte sig slutligen delvis i
södra Franktike, men det stora flertalet begav sig till Sverige där de ännu idag
är urskiljbara. Den israelitiska stammen Gads namn kan på biblisk
hebreiska uttalas "Goth"!
1Lempriere, "Sacae".
2H.M. Chadwick s
256.
3Rawlinson vol 3 s 219 (Herodotus).
4Plinius
37:11, Svennung s 66.
5Zeus s 157.
6Plinius N.H.
37:11.
7Ptolemaios geografi.
8Lozinsky s
26.
9McGovern s 94.
10McGovern s
94.
11Gaul s 179.
Tillbaka